Vad gör vi här?

Klaus släppte flickan och lät hennes kropp falla till golvet. Hon levde fortfarande, med nöd och näppe, hennes blod hade inte varit det bästa som han smakat men det fick duga. Han fångade upp en bloddroppe som hade runnit ner för hans haka med tummen och stoppade den i munnen medan hans ögon återgick från sin gula nyans tillbaka till den vanliga ljusblåa samt blodsvenerna under ögonen försvann.
Sedan satte han sig på huk framför tjejen då hon kvicknade till. "Du kommer inte ihåg något, du följde efter resten av gruppen dit ni skulle."
Sedan stegade han över henne, steg ut ur förrådet och rättade till sina kläder. Efter det gick han mot rummet som han var tvungen att övernatta i.

(Vad har jag missat? X_X)

Natasha tittar på dom andra i rummet.

((förlåt för att jag skriver lite kort ))

Inte mycket, karaktärerna har ätit och några har gått till sovsalen i vid-behov-rummet.

Laxus hörde hur dörren slog igen, lukten från den svarthåriga mannen blev uppenbar och han slog upp ögonen. En förnimmelse fick det att kännas som om rummet hade växt och självklart hade det växt. Så fort den andra mannen stigit in i rummet hade en ny säng sällat sig till hans egen. Han tittade på den mörkhåriga mannen som hade funnit en katt och satt nu med den i famnen i en omfamning. Till sin förvåning tilltalades han av den andre och utan det minsta artighet svarade han.
"Mitt namn är Laxus Dreyar, jag kommer från ett land långt borta och undrar vad fan jag gör här. Vem är du?" Svarade och frågade Laxus i en barsk ton. Just nu hade han varken tid eller lust till att vara hövlig, det var inte heller hans stil att hålla på artigheten. Skulle det straffa sig i längden? Ja, kanske men han betvivlade det.

Sebastian tittade på mannen utan att reagera vid att han hade en barsk röst.
"Mitt namn är Sebastian Michaelis, jag är butlern vid Phantomhive household" sa han enkelt utan att förklara mer. det var bäst att de trodde att han bara var en butler, det var trotts allt meningen att ingen skulle känna till hans sanna natur. "Vart du är kan jag tyvärr inte svara på. allt jag vet är att vi är i norra Skottland" sa han och strök katten över huvudet och log när den började spinna

(Tack. ^^ *dyka upp i sovsalen*)

Art ser sig om i salen som tydligen ska bli hennes nya hem en tid. Hon finner hela platsen roande och med tanke på vad hon sett av skoluniformerna måste hon ha kjol. Hon hatar att behöva ha kjol, så hon tänker nog behålla sina byxor så länge hon kan. Vilket blir tills hon kommit bort från det här stället eftersom hon inte kommer bära kjol igen.

Natasha gick nyfiket mot rummet som tydligen hette vid-behov-rummet. Hon gick in och såg att det redan befann sig andra där.

Klaus gick oberört in i vid-behov-rummet utan att bry sig om de andra. De fick sköta sig själva, han hade varken lust att veta vem de var eller varifrån de kom. De behövde heller inte veta något om honom, inte ens ifall de skulle envisas om det.
Han kastade sig ner på en av sängarna som uppenbarats då han trätt in i rummet, lade händerna bakom huvudet utan att se det minsta annorlunda eller utstickande ut.

Trots Laxus barska röst svarade den mörkhårige, som tydligen hette Sebastian, att han var butler på något ställe med krångligt namn. Informationen om att de befann sig i något som kallades för skottland gjorde honom inte klokare överhuvudtaget, visst han var ingen bokmal men han hade rest en del och aldrig hade han hört talas om något land som kallades för "skottland". Denna informationen undanhöll givetvis och svarade därmed bara.
"Tackar, det var trevligt att gå veta." Fortfarande med barsk röst även om det fanns en underton av artighet. Det var något med den mörkhåriga mannen som han inte gillade, en aura eller en lukt. Han kunde inte sätta fingret på vad men det var helt klart något att ta i akt. Den eldiga flickan hade dykt upp i rummet och en annan med henne. Laxus höjde rösten och log ett litet leende mot de båda kvinnorna.
"Vilka är ni då?!" Sade han och man kunde se två spetsiga hörntänder i hans mun där tänderna annars var jämna. Medan han väntade på ett svar började han att peta tänderna med sitt pekfinger och lyckades pilla loss lite kycklingkött som han sedan slängde ned på golvet. Det var en god middag men han skulle helt klart föredra en måltid på blixtar. I värsta fall var han tvungen att vänta med det till han kom hem eller om det blev ett ordentligt åskväder då den matlagningen inte verkade finnas i denna värld. När den sista av männen steg in i rummet kände Laxus en stank av blod ur mannens mun, blodsugare? Förmodligen.

(Något som inte framgick var att Laxus har en exceptionell hörsel och lukt kopplad till hans drakrelateade förmågor. Tänkte inte på det då. )

Natasha hör frågan och hon förmodar att den är riktad mot henne och den andra 'kvinnan' i rummet.
Natasha ryckte på axlarna.
"Natasha Romanoff" sa hon kort.