Ante tempus absumitur [PRL] Lupe - Medi

"Jag älskar klassiker av alla dess slag. Skräck till romans. Bara de har ett par år på nacken." HOn skrattade mjukt och visade sin bok hon läste.
"Den här är min nya som jag läser." Hon visade sedan sin halsduk.
"Jag gör mina egna tjocktrökor. Men har ingen nu för har ingen mörkblå." Hon log svagtt.

Han studerade boken hon visade. Han hade ingen aning om vad det var för bok. " Ja såklart. Nya verk är inte av samma substans. " Instämde han leendes. Log över halsduken och nickade. " Den var häftig. Är det svårt att virka?" Undrade han.

Hon log svagt medan hon skakade på huvudet.
"Nej det tycker jag inte. Det är ganska rovgivande. Tar stressen av mig." Hon såg sig om i bilen och bet sig i läppen- Hennes snövita hår föll i hennes ansikte.
"Måste jag färga mitt hår? Jag menar det är naturligt."

Han log mjukt. " Jag tycker du ska låta håret vara." Sa han leendes.

"Men det kan vara stötande?" Frågade hon och drog lite i sitt hår.
"Det får inte vara onaturligt färgat, men det är ju inte färgat!"

Han skrattade lågt och såg på henne. " Stötande? Snarare unikt. " Log han ömt.

"Ja unikt. Kan vara så att folk inte kan koncentrera sig. Men jag har pratat med rektorn om det. Han säger att det inte är ett problem. Men jag vet inte." Hon bet sig i läppen och såg ner.

" Se på Charles. Han har full koncentration trots att vi pratar. Jag tror inte direkt ditt hår kommer göra en sådan sak. " Sa han lugnt.

Hon log svagt och nickade.
"Men det är han. Det kanske finns lärare som blir galna." Sa hon och visade med handen.
"Jag vet verkligen inte." De hade åkt en stund och de var nu i staden.

Han skrattade lågt och såg ut när standen omgav dem. " Skräddaren är där. Tåget där. " Log han och pekade åt henne med ett varmt leende.