The cold in our bodies [PRS]

Hon nickade och reste sig upp.
"Då gör jag det. Vet du vart jag kan finna honom?" Frågade hon och snurrade lite en hårlock. Hon såg mot dörren och gick sakta bort mot den.

Olivia reste sig upp ur fåtöljen. "Jag kan följa med dig. Kung Silas kanske är i tronsalen. Eller i någon av salongerna tror jag.", sa hon inte helt övertygad. Men de kunde fråga tjänarna var han höll hus. Dessutom var han alltid med vakter, så chansen var att kunde höra sig till var han befann sig. På grund av så många personer i hans närhet.

"Vi provar tronsalen först. Det kanske ärr bra om vi börjar där." Hon såg på henne och började sedan att gå. Hon kunde höra steg runt om sig och hon såg på henne.
"Vill inte du följa med om du kunde?"

"Ja, bra idé." Hon gick ett steg före Alice. Tänkte på samtalet de haft inne i hennes rum. Men vaknade strax upp ur tankarna när hon hörde frågan från Alice. "Jo, det är klart. Men hur ska det gå till? Jag är inte säker på att greven skulle låta mig gå. Och efter vad du har berättat.." Hon tittade på Alice över axeln. "..Så låter det ju som att det är nästintill omöjligt."

Hon såg på henne och skakade på hvuudet. Hennes hår föll ner i hennes ansikte.
"Jag har ingen aning. Tror du de låter mig ta mig själv dit? Tänk om det är en vecka som jag säger." Hon svalde hårt.

Olivia funderade. Det lät märkligt att hon inte hade någon aning, hon som var drottning över byn och förmodligen visste hur man skulle kunna ta sig in i den. Olivia tänkte inte mera på det. "Nä, inte om det är för långt. Jag tror de skulle släppa dig en tillräckligt lång bit för att resa själv." Hon gick nerför trapporna och befann sig snart i en bredare korridor. Den skulle leda dem till tronsalen.

"Det var det jag trodde." Hon sneglade åt sidan och kunde se en man smita in i mörkret, en tjänare som var så tyst att hon hade skrikit om han hade smugit upp på henne.
"Tack Olivia."

"Vem var det?" Olivia lade också till figuren i skuggan. Hon antog att det var någon an tjänarna. Men han hade varit så tyst. De betedde sig lite märkligt här, noterade hon och kollade mot Alice. De hade kommit fram till portarna till salen. "Vad tackar du för?" Hon gav vakterna till ingången en blick om att få stiga på. De öppnade de tunga portarna för dem.

"Säkert någon av Kung Silas tjänare." Hon fortsatte att gå och log.
"För att du är du. Jag kan vara mer mig själv med dig. Jag blir så obekväm med att prata med dom andra." Hon klev genom portarna.

"Jag får intrycket att slottet är mer Kung Silas än prins Rion? Eller är bara för att kungen är kung som det är så?" Olivia fnittrade lite. Vad hade Silas och Rion för relation egentligen? Det sades ju att kung Silas var en människa, och Olivia trodde också så.
"Ah, Alice! Vad fint att se dig igen. Hur står det till?" Det var Silas, han hade fått syn på dem så fort dörrarna hade öppnats.
Silas hade precis avslutat ett samtal med två skumma typer. Iallafall tyckte Olivia det. De hade sänkta blickar och var klädda i mörka kläder. Som om de inte ville dra till sig för mycket uppmärksamhet. De var tilltufsade som om de varit med om de inte levde lika fint som kungen och grevens sällskap.