Dikter
Forum > Kreativitet > Dikter
Användare | Inlägg |
---|---|
Mikaela120
Elev ![]() |
Hej!
Tänkte att det här skulle bli en dikt-tråd! Man får skriva på både på Svenska och Engelska. Här är en dikt jag gjorde idag på Engelska. Jag ber om ursäkt för den dåliga Engelskan, jag är bara elva år. (Eller ja... elva om 4 dagar). Love hurts On the outside I may look strong but when you are near everything inside of collapses. I don't care about the others anymore. I do not care about what they think about it and want me to do. I just want you, and my life would be complete. No one can really define the word ”Love” before they believe in it and have met it. I thought I knew what the word means but I didn't. Not before I met you. Now you're may thinking ”I know exactly what you mean”. But you do not. Believe me you don't. 'Cause my love can't be explained with words. That's the truth about me. Well, the truth isn't really about me, it's about love. Love hurts. And love is so much more then a feeling. Mark my words. One day you will see what I meant. I was right wasn't I? 17 sep, 2012 15:11
Detta inlägg ändrades senast 2012-09-17 kl. 17:20
|
LauraTree
Elev ![]() |
Gud vilken fin, och vilken bra!
![]() Och din engelska är INTE dålig, du har ett fantastiskt bra ordförråd! ![]() 17 sep, 2012 16:31 |
Mikaela120
Elev ![]() |
Skrivet av LauraTree: Gud vilken fin, och vilken bra! ![]() Och din engelska är INTE dålig, du har ett fantastiskt bra ordförråd! ![]() Tack så mycket ![]() 17 sep, 2012 17:19 |
Borttagen
![]() |
Hejsan! Jag är lite allmänt sur för att vi inte får skriva noveller eller dikter på svenskan, så därför revolterade jag lite och skrev ett väldigt kort tal vi skulle hålla på rim, så att det blev som en dikt.
Du vet den där låten - som gör pulsen hög och huvudet lätt Den där som påminner om människor du känt, och platser du sett Musiken du aldrig kunde sluta dansa till, som du inte minns namnet på Som tar dig vart du vill, som gör att allt går att nå Sången som vittnar om vemod, om det som varit och chanser du fick Om de du aldrig kände, alla de platser dit du inte gick Låtar som livnär sig på din sömn, som gör att tankar smyger sig nära Om skulder, och skam, och saker som är för tunga att bära Melodin som var lycka ristad i luften, frammanad av en röst och ett instrument Som var värmen i magen och glöden i blicken, allt bra som någonsin hänt Som får energin att svämma över sina bräddar, som får själen att brinna För med lyckan som vän, ligger världen för ens fötter; allt är något att vinna Det är musiken som är utropstecknet på ens liv, det som gör det komplett För de gånger man är fantastisk, lycklig, eller när allt inte är så lätt Allt ligger i min ficka, redo att tas fram för att hålla världen borta ett tag Tills man går vidare, skapar minnen, med musik för ännu en dag 18 sep, 2012 18:49 |
Mikaela120
Elev ![]() |
Skrivet av Borttagen: Hejsan! Jag är lite allmänt sur för att vi inte får skriva noveller eller dikter på svenskan, så därför revolterade jag lite och skrev ett väldigt kort tal vi skulle hålla på rim, så att det blev som en dikt. Du vet den där låten - som gör pulsen hög och huvudet lätt Den där som påminner om människor du känt, och platser du sett Musiken du aldrig kunde sluta dansa till, som du inte minns namnet på Som tar dig vart du vill, som gör att allt går att nå Sången som vittnar om vemod, om det som varit och chanser du fick Om de du aldrig kände, alla de platser dit du inte gick Låtar som livnär sig på din sömn, som gör att tankar smyger sig nära Om skulder, och skam, och saker som är för tunga att bära Melodin som var lycka ristad i luften, frammanad av en röst och ett instrument Som var värmen i magen och glöden i blicken, allt bra som någonsin hänt Som får energin att svämma över sina bräddar, som får själen att brinna För med lyckan som vän, ligger världen för ens fötter; allt är något att vinna Det är musiken som är utropstecknet på ens liv, det som gör det komplett För de gånger man är fantastisk, lycklig, eller när allt inte är så lätt Allt ligger i min ficka, redo att tas fram för att hålla världen borta ett tag Tills man går vidare, skapar minnen, med musik för ännu en dag Jättefin! Stämmer in så korrekt på mig just nu. 19 sep, 2012 17:44 |
Borttagen
![]() |
Här är en dikt jag inte alls blev nöjd med, men någon *harkla sig och titta på Jinx* tyckte att jag skulle lägga upp den ändå.
Den är sämst och så, jag vet. Vågorna som rullade in mot strandkanten såg så oskyldiga ut. Som om de inte ville göra någon illa. Men flickan som stod där, högt uppe på klippan, visste bättre. Hon visste det. Hennes hår flög i vinden. Dansade. Regnet stack henne i ansiktet. Hon tog ett steg mot kanten. Ett till. Och ett till,. Hon stirrade ner i det vilda havet, slöt ögonen. Hon hoppade. Och föll. Föll, föll och föll. "Bara... bara för att få slut på det", var de sista ord hon yttrade. Till sist sjönk hon ner i det mörka havet. Flöt bort. Bort, bort, bort. Hon kom upp till ytan igen. Vilt uppspärrade, oseende ögon. Blek. Död. 24 sep, 2012 11:55 |
Borttagen
![]() |
Ingen dikt är för dålig för att lägga upp! Och din var ju dessutom inte dålig, sanna1234567.
24 sep, 2012 17:32 |
Molly002
Elev ![]() |
Mitt hjärta dånar
Vi stapplar in Publiken hånar "Dö eller vinn!" Tummen upp de vet att vi ska dö I Colosseum Kommer död Jag känner mig dum Men ändå en glöd Jag är en gladiator Le och vinka! 25 sep, 2012 17:03 |
rosea
Elev ![]() |
Jag ser det
Jag ser deras förskräckta ansikten Barnen, som inte gjort någonting Men som torteras och dödas Av oss Våra soldater splittrar familjer Blod Kött Ben Ett högt dån Allt runt mig blir suddigt Jag faller till marken Precis som alla dom andra Det sista ord jag säger är; Må Detta Blodiga Krig Aldrig Någonsin Upprepas Sedan svartnar allt TEBAKS IGEN 28 sep, 2012 23:25 |
Borttagen
![]() |
Vi ska börja skriva dikter på svenskan nu så jag skrev denna.
Livets lina Livet är som att gå på en lina Att ta första steget är därför svårt För varje snedsteg du tar Så fångar dina föräldrar dig igen För de vill ge dig en chans att klara dig själv Och som de har hoppats så stämmer det Efter år av träning klarar du dig själv Du har lärt dig mycket att hantera motgångar För varje år som kommer Flera och flera hinder dyker upp Och du lyckas ta dig förbi dem alla Men ju äldre du blir Linan blir tunnare och tunnare Du blir svag och din balans räcker inte till Du vet att ingen kommer fånga dig igen Och du vet att när linan är så tunn Att den inte orkar dig längre Går linan av och du försvinner För alltid 3 okt, 2012 17:51 |
Du får inte svara på den här tråden.