Inte som alla andra

Det här är min fanfiction där jag eller ja mitt ja halva jag och halva påhittade jag dejtar Loki

Mörkret hade sedan länge sedan lagt sig över Asgard och riket låg tyst och öde, men trotts att timman var sen satt en man vaken. Han satt i sitt fönster och såg ut över himlen och stjärnorna. Han visste att det var sent och att tröttheten skulle ta ut sin rätt dagen efter men han Loki god of mischief var inte trött utan snarare rastlös. Han kände at han på något sätt inte hörde hemma här. Hans föräldrar föredrog alltid Thor, precis som alla andra gjorde. Loki älskade sin bror det gjorde han men ibland kunde Thor bli för mycket. Hans bror hade en tendens att handla först och tänka sedan och det kunde irritera Loki tillvansinne. Nej Loki föredrog att sitta på sitt rum med sina böcker och sin magi och undvika människor, särskilt Thors vänner som av någon anledning aldrig gillat honom. Loki hade för många år sedan gett upp att försöka förstå varför. Loki lutade huvudet mot den svala men inte kalla stenväggen bakom honom och log, när allt var tyst och han kände sig som om han var den enda vid liv kunde han äntligen slappna av vara sig själv. Loki slöt ögonen och log när vinden lekte med hans hår och han kände tröttheten komma över honom och han reste sig upp.
"Det vore mer än lovligt korkat att ramla ut ur fönstret för att jag somnade" sa han och tänkte sig att det var något Thor skulle kunna göra. Loki tänkte precis slita bort blicken från fönstret när ett vit ljussken uppenbarade sig från ingenstans. Det liknade inget annat Loki hade sett och han visste inte vad han skulle jämföra det med. Men han visste att det var något magiskt över det och han tänkte inte gå miste om att lära sig något nytt. Snabbt och enkelt tog han på sig skorna och smög ut ur sin kammare och genom palatsets salar. Han var tacksam över att han kunde röra sig utan ett ljud, inte för att någon hade stoppat honom men han hade ingen lust att behöva förklara sig för sin mor och far. Han smög förbi palatsvakterna som vaktade ingången och började sedan springa i takt mot ljusskenet som höll på att blekna bort. Loki var glad över alla de gånger han fått gömma sig för andra, det hade gett honom chans att lära sig staden bättre än många andra. Han svängde åt höger i hopp om att han skulle hinna fram i tid. Loki fann snart ljusskenet framför sig och han höjde handen framför sig för att röra det och av någon anledning kände han en underlig värme från det, samtidigt som han kände en kyla som inte kunde vara något annat än döden, eller vad han misstänkte att döden var som. Sen såg han flyktiga minnen sväva förbi, men inte hans minnen utan en kvinnas minnen. Det var först då Loki upptäckte att han inte var ensam, i ljusskenet låg en kvinna och Loki undrade vad hon gjorde där och vem hon var? Loki visste så klart inte allt om alla i Asgard men han visste allt om magikerna som levde där och han visste att denna kvinna besatt magins gåva ändå kände han inte igen henne. Långsamt slog hon upp ögonen och i samma stund försvann ljusskenet. När ljusskenet försvann kunde Loki få en ordentlig syn på henne, Hon hade blont hår, nästan vitt och klarblåa ögon. Hon hade ljus hy och en bestämd hållning, trotts att hon såg vilsen ut var hon inte rädd utan hon såg strategiskt sig om och tog in omgivningen och Loki förstod att hon var en kvinna som man inte kunde bestämma över hur som helst. Plötsligt såg hon på honom och när deras blickar möttes kände sig Loki inte så ensam längre, samtidigt som han kände sig mer ensam än någonsin.
"Vem är du?" frågade Loki för att bryta tystnaden, kvinnan log svagt och reste sig långsamt upp utan att vänta på att Loki skulle hjälpa henne upp som så många andra kvinnor brukade göra. Han såg på hennes konstiga kläder, hon var inte som så många andra kvinnor i Asgard klädd vackra klänningar för att imponera på andra, nej hon var klädd i en svart klänning som hon kunde röra sig fritt i och trotts att den var elegant förstod Loki att den var gjord för att slås i.
"Om du uppger ditt namn först får du sedan veta mitt" sa hon enkelt och Loki var förvånad över att hon inte visste vem han var, de flesta gjorde det. Men det började gå upp för honom att kvinnan måste vara från något av de andra rikena.
"De flesta känner mig som den prinsen av Asgard" sa Loki lika kryptiskt som vanligt och här brukade de flesta buga men han förväntade sig faktiskt inte att hon skulle göra.
"Om det är vad dina föräldrar döpte dig till beklagar jag" sa hon bara och log svagt.
"Mina vänner kallar mig Loki" svarade han och hon nickade.
"Då skattar jag min lyckliga stjärna att det är ett namn som du faktiskt kan leva med utan att människor tittar snett upp på dig" sa hon roat och la huvudet på sned "Det är trevligt att träffas Loki prins av Asgard."
"Du lovade mig ditt namn" sa han enkelt och hon nickade.
"Jag har många namn men mina vänner kallat mig Cara" sa hon leende och Loki tittade förvånat på henne, det var ett annorlunda namn men det klädde henne och han kunde inte tänka sig något annat namn på henne.
"Cara" sa han bara och nickade, han var fortfarande förvånad över att hon som så många andra verkade vara där för att håna honom. "Må jag fråga vad du gör här och vart det vita ljusskenet kom ifrån?"
"Det må du fråga" sa hon leende och Loki kunde inte låta bli att känna glädje runt henne, hon verkade ta allt så lätt. "Det är väldigt enkla frågor att svara på…" började hon men hon hann aldrig avsluta meningen innan hon föll mot marken. Loki fångade upp henne innan hon slog i backen och han konstaterade att hon hade svimmat. Antagligen var magin för mycket för henne och Loki funderade på om han skulle lämna henne, men han kunde inte förmå sig själv att göra det av någon anledning. Han lyfte upp henne i famnen och förvånades över hur lite hon vägde. Loki märkte att solen började stiga uppåt och han bestämde sig för att skynda sig hem innan staden vaknade och antingen gjorde narr av honom för att han var tvungen att försätta kvinnor i koma för att de skall följa honom eller för att de misstror honom för att ha skadat henne. Loki var förvånad över hur snabbt han nådde palatset och han gick enkelt förbi vakterna och nådde snart sin kammare. Han la försiktigt ner henne i sängen och låste dörren och det var först nu det slog honom att han inte visste vad han skulle göra. Han visste inte ens om man kunde lita på henne, men han ville tro på att det fanns gott i henne. Loki tittade ner på Cara som andades lugnt och han la en filt över henne och bestämde sig för att han också behövde sova. Han la sig på andra sidan sängen och hoppades hon inte skulle misstycka. Loki somnade i samma stund de första solstrålarna nådde Asgard.

TITTA! Jag är här! *bevakar helt klart!*

haha du är så söt :p haha bara för det kan jag ju lägga ut andra kapitlet med en gång ^^

Loki vaknade när det knackade på dörren och en bekant röst hördes från en av tjänarna
”Loki din moder och Alfadern bad mig väcka dig” sa tjänaren och Loki reste sig upp och öppnade dörren på glänt
”Jag är vaken sedan länge” ljög Loki och mannen såg på honom innan han nickade och gick iväg, precis som varje morgon då de upprepade procesen. Loki la handen för ögonen och skakade på huvudet och vände sig om mot Cara och han såg att hon inte låg i samma position som han lagt ner henne på sängen dagen innan, han antog att det betydde att hon inte var avsvimmad längre utan att hon sov. Loki log hon såg så fridfull ut och av någon anledning kände han sig lugn och han bestämde sig för att försöka ta igen de förlorade timmarna av sömn och la sig åter ner i sängen och somnade snart.

Loki vaknade någon timme senare och fann Cara sittandes i fönstret som han själv suttit i dagen innan. Hon satt med bena dinglande ner mot stupet långt nere och Loki reste sig tyst upp och harklade sig för att inte skrämma henne och orsaka att hon föll ner mot en säker död, eller det var vad han misstänkte hände när människor föll från höga höjder, för vad han visste var hon människa. Cara vände sig om och log mot honom.
”Jag hörde dig vakna men jag är glad för att du inte försökte skrämma mig” sa hon leende och Loki tänkte just svara när han blev avbruten av ännu en knackning och först misstänkte han att det var tjänaren som återvändit för att se till att han lämnade sin kammare men den förhoppningen grusades snart.
”Broder kan jag komma in?” rösten tillhörde ingen annan än Thor och han såg direkt på Cara som inte verkade fästa någon större notis i att det knackat. Loki ville inte att Thor skulle komma in när hon var där för han visste att hans bror skulle reta honom för det och sedan försöka charma henne och Loki visste inte varför men han ville inte det. Han gick snabbt fram till Cara och mötte hennes blick.
”Jag vet att vi precis har mötts och att det är en aning för mycket begärt av mig men jag undrar om du skulle kunna gömma dig så min broder inte ser dig?” frågade han rakt på sak i tankarna att Thor antagligen skulle slå in dörren om han inte svarade snart.
”Om det behagar dig” sa hon och nickade ”vill du att jag gömmer mig i rummet eller badrummet så jag inte hör vad ni samtalar om?”
”Det gör det samma” sa Loki och Cara nickade åter och vred på händerna och var snart helt osynlig, Loki var om så imponerad även om det inte syntes. Att göra sig totalt osynlig var något som var svårt att bemästra och han hade till sin besvikelse aldrig lyckats.
”Du må stiga på broder” sa Loki och Thor öppnade dörren och klev in med ett stort leende. ”Jag hörde från en av tjänarna att du hade en kvinna på rummet” sa Thor och log glatt och Loki besvarade inte leendet.
”Då ber jag dig uppsöka tjänaren och få honom att titta till sin syn, som du ser är jag helt ensam” sa Loki enkelt och Thor såg sig runt i rummet för att få det bekräftat.
”Ja jag antar att du är det, som vanligt” flinade Thor och Loki motstod impulsen att sucka åt sin bror.
”Vad var ditt egentliga ärende för jag må finna det svårt att du kom hela vägen hit för att uppsöka mig och fråga om jag hade sällskap på rummet” sa Loki och Thor sken upp
”Jag undrade om du hade lust att göra mig sällskap på en ridtur, ja mig och de tre krigarna och Sif?” frågade Thor med ett stort flin och Loki besvarade med ett om så falskt lätt leende. Först hade han tänkt svara ja men när Thor nämnde sina vänner så försvann hoppet om att få träffa sin bror själv som de gjort när de var små.
”Jag tackar för erbjudandet Thor men jag hade egna ärenden jag tänkte ta hand om” sa han och log svagt för att inte såra sin bror.
”Jag förstår, men du är alltid välkommen att följa med oss Loki” sa Thor och kramade sin brors axel innan han lämnade rummet och Loki låste dörren och andades ut, han hade nästan glömt Cara tills hon uppenbarade sig igen och tilltalade honom.
”Må jag fråga varför du ser så besvärad ut när din bror nämnde sina vänner?” frågade hon vänligt och Loki såg på henne.
”Jag är inte besvärad, jag hade som jag sa andra planer” sa Loki och log svagt.
”Jag ber dig inte förklara för mig Loki, men jag ber dig att inte ljuga för mig” sa hon enkelt och tittade åter ut genom fönstret. Loki var uppriktigt förvånad hans lögner brukade lura alla och han visste inte om han skulle vara glad över att någon såg igenom dem eller inte. Han satte sig ner i fönstret bredvid henne och hon såg på honom och log igen.
”De är inte många som kan se när jag talar osanning eller inte. Vad är det för magi du egentligen besitter?” frågade han undrande och hon skrattade lätt och han var förvånad över det, men han misstyckte inte.
”Jag har magi det har du sedan länge förstått, men allt jag gjorde var att betrakta dig och när din bror nämnde sina vänner så sjunk du ihop en aning där av mina gissningar att du inte tycker om dem” sa Cara enkelt och Loki blev förvånad över hur lätt hon listat ut dem.
”Dina aningar är korrekta och för att göra en lång historia väldigt kort så drar vi helt enkelt inte jämt” sa Loki och lät även sina ben dingla över kanten och han förundrades över hur lätt han pratade med henne. ”Men jag fick aldrig det svar jag sökte igår om varför du är här eller vad ljusskenet kom ifrån” sa Loki undrande och Cara tittade åter upp på honom.
”Jag ber om ursäkt för att jag svimmade” sa hon och han nickade för att visa att det inte var någon fara. ”för att göra en lång historia kort så kom jag från jorden och ljusskenet var mitt sätt att förflytta sig” sa hon enkelt och Loki såg på henne, de var egentligen inga svar men han hade inte direkt svarat henne heller. Sen sänkte sig tystnaden och Loki funderade på vad han egentligen skulle göra. Han erkände för sig själv att han var rädd för att synas i hennes närhet, rädd för vad människor skulle säga inte bara om honom utan henne. Han ville av någon anledning inte dra in henne i något som kunde skada henne, hon var inte gjord för det, hon skulle helt enkelt vara fri och slippa allt sådant. Sen kom han fram till att de inte kunde sitta tysta hela dagen.
”Om det inte anses opassande undrar jag om du vill stanna här ett tag?” frågade Loki tillslut beredd på att hon som så många andra skulle förbanna honom till andra sidan Asgard men i stället log hon åter.
”Jag är din gäst så länge du behagar” sa hon och Loki andades ut och hon såg ut över Asgard ”Loki försök inte så mycket, var bara dig själv och om du känner dig obekväm i mitt sällskap skall jag enkelt lämna din sida”
”Hur konstigt det än må låta med tanke på att jag bara har känt dig sedan gårdagen kan jag vara mig själv med dig utan att behöva låtsas” sa Loki och kände sig nästan sorgsen vid tanken att hon skulle lämna hans sida ”Så länge du inte har något emot mitt sällskap får du gärna vara vid min sida” sa han sedan leende och Cara nickade och tog fram håret som legat på ryggen och började fläta det och Loki var förvånad över hur hon lyckades han hade själv trasslat till det.
”Kan du lära mig fläta?” frågade han henne lågt och hon la huvudet på sned och log sedan.
”Klart jag kan, det är inte så svårt som de syntes vara. Du tar enkelt och delar håret i tre lika stora delar sedan korsar du den högra över den mittersta, sedan den vänstra över den mittersta och låter dem gå om varannan” förklarade hon och såg på Loki ”vill du försöka?” sa hon och tog ut flätan igen och Loki nickade och hon satte sig med ryggen åt honom så han skulle nå lättare och Loki rörde försiktigt hennes hår rädd för att skada henne. ”Loki jag går inte sönder för att du drar lite i mitt hår” sa hon och skrattade lugnt och Loki nickade trotts att hon inte kunde se det och delade håret lite mer bestämt och koncentrerade sig sedan på att få ordning på flätan, han ville få det snyggt och han var mer nöjd än han trott han skulle vara när han avslutade flätan. Cara tog fram en hårsnodd och tvinade runt håret och vände sig sedan om mot Loki och log.
”Du gjorde mycket bättre än vad jag gjorde första gången” sa hon uppriktigt och det fick Loki att le och han var förvånad över att hon kunde få honom att le över nästan inget alls.
”Får jag fråga varför du kom hit Cara?” sa Loki nyfiket och hon nickade svagt och vände blicken utåt mot himlen.
”Jag flydde” sa hon lågt och Loki undrade om delar av kylan och minnena han upplevt dagen innan kom från det hon flytt från.
”Jag beklagar” sa han uppriktigt, vanligtvis ansåg han dem som flydde fega men med henne förstod han att det var något mer.
”Det är inget som du behöver beklaga då du inte har något med det att göra” sa Cara och såg åter på Loki med ett leende och de sekunder av dysterhet var borta.
”Jag kan som prins av Asgard lova att du är trygg här” sa Loki och han menade det, han ville se till at tingen skada kom till henne.
”Jag uppskattar det” sa hon och även om Loki kunde urskilja en ton av att hon tänkte det samma och tänkte att han inte visste vad han gav sig in på, men han sa inget om det för det var ju så det var. Loki visste inte vad han gav sig in på. ”Så säg mig Loki nu när dagen ännu är ung, finns det något särskilt sätt du skulle vilja spendera dagen på?” frågade hon och Loki funderade
”Jag kan visa dig Asgard” sa han tillslut och reste sig upp och erbjöd henne armen.

HAHA! Loki kan inte göra en fläta! Awsome! Gillar hur du beskriver dig själv!
Lite som en gud! xD

haha nej men hur ofta fläta Loki hår
haha ja jag har en tendens att överdriva mig själv xD lr ja i alla fall mitt påhittade jag xD men den vanliga Cara är lite tråkigare xD haha och nu måste jag skriva nästa del för att jag tkr det är kul xD

I för sig... Och vem skulle ha lärt honom?
JIPPIE! ♥

haha ja det är ju inte så att Thor kan lära honom det xD

haha nu skall jag bara få ihop det bra så de inte blir kasst xD

Hahha, nej! xD

Det blir aldrig kasst när du skriver... ♥

haha omg nu kan jag så se Thor lära Loki fläta xD haha vrf skall jag alltid ge mig själv så dumma syner xD

hahahahahah du du skall läsa mina första fic de är så kassa att jag vill kasta dem i papperskorgen xD

DET TROR JAG INTE ETT DUGG PÅ CARA!