Tårar från skyn (SV)

Tårar från skyn föll och träffade min panna, rann ned in i mina ögon. Förr var det en plåga men nu är det härligt, underbart och fint. Utan tårarna från skyn hade jag inte förstått hur magiskt den stunden var. Trots kylan så var jag varm, men det var förmodligen för att vi stod så nära.
Mina tåspetsar nuddade hennes och bara av den enkla kroppskontakter så kände jag hur mina kinder hettade till. Jag vek bort blicken, men det till lät hon inte.
"Se på mig" viskade hon.
Jag såg på henne. Hon log, inte med munnen, utan med ögonen. Hon sträckte säg fram, tog mina händer på vägen, och kysste mig sedan. Kyssen, det sista jag gjorde. Att stå där, mitt i vägen utan skor. Allt kändes så konstigt. Men så rätt.
Jag tog min hand och lade den mot hennes kind, smekte den.
"Du och jag."
Hon nickade.
"Vi" sade hon i en viskning. "Vi ska trotsa alla lagar och riva alla murar. Du och jag kommer alltid vara vi."
Jag nickade. En tår föll ned på min hand, men inte från skyn, utan från hennes öga. Jag omfamnade henne. Varför var hon ledsen? Allt var perfekt.
"Fuck homophobia." viskade hon tyst i mitt öra innan hon slingrade sig ur mitt grepp och gick sin väg.
Jag förstår nu vad hon menade. Hennes föräldrar hade blivit rasande. Men i den stunden log jag bara.
Sekunden efter blev gatan ljusare, vart ljuset kom från kunde jag inte förstå, inte då. Men ljuset träffade mig. Jag flög en meter innan jag slog huvudet i marken. Gatan blev röd och jag såg inte längre, ja åtminstone inte från min kropp.
Nu ser jag allt uppifrån, som en helikopter. Mell fick inte veta för ens dagen efter, det var ingen trevlig syn. Den dagen var jag tvungen att fälla tårar, vilket gjorde att Mell fick tårar från skyn i huvudet.

En ful, dålig berättelse om en sorgsen natt.

Gullig ♥ Jag håller med, f*ck homophobia.

Ja.. jag med. F*ck homophobia.

Vad vackert, helt underbart men hemskt med att folk inte får älska vem de vill

Ja verkligen.

Vackert ❤