~Demonsystrar~

Hejsan! Nu kommer en liten berättelse.

Namn: Demonsystrar
Rating: G (kanske lite svärord och så, men inte mycket)
Beskrivning: Melissa (även kallad Lissa) är en helt vanlig tjej. Sedan hennes bästa vän Erik flyttat utomlands har hon mest gått ensam, trots att hon har andra vänner. Så dyker Casey upp. Melissa och Casey finner varandra direkt och gör allt tillsammans. Efter två år bestämmer de sig för att till slut byta blod och bli systrar på riktigt. Och det är då det spårar ur.

Välkommen till en mörk värld som på ytan ser ut som en tråkig förort, men som är hem för all sorts ondska och förräderi.

(asså, jag är inte direkt jättevan vid att skriva berättelser, men jag hade tråkigt, så jag hoppas ni gillar den)

Om tre personer verkar intresserade kommer första kapitlet ^^

Låter AWESOME!!

Verkar vara jättebra! Bevakar

*putt* kan ingen mer hitta den här?!

*third person*

yay! ^^ Kul att ni verkar orka med mig i alla fall ^^ första ''delen'' eller vad man säger kanske blir lite kort nu... förlååååt! T_T
*det är jagperspektiv från Melissa, sedan lite ''ingenjag'' och sedan från Melissa igen. Förlåt om det blir rörigt*
_____________________________________________

''Systrar?''
''Systrar. För evigt?'' svarade jag.
''För evigt.''
Rakbladet dinglade ovanför min utsträckta handled.
''Vi har varit systrar i allt utom blod i två år nu.'' mässade hon. ''Nu är tiden kommen när vi ska bli systrar i allt!''
''I allt.''
''Vill du verkligen? Du kan ångra dig.'' frågade hon.
''Vi är själssystrar. Detta gör det bara mer... Bestämt.'' påpekade jag.
''Jag gör det på dig, och du gör det på mig. Okej?'' sa hon bed upprymd röst.
''Okej. Men vi måste nog vara snabba, det är ju så lätt att det... Går fel.'' sa jag tyst.
Vi stirrade ner på det lilla bordet framför oss. Där låg gasbindor, bandage och tvättlappar.
''Gör det. Nu.'' sa jag.
''Ett. Två. Tre!''
Jag skar hennes vänstra handled och hon skar min. Det var konstigt, för det kändes knappt någonting. Rakbladet hade varit så vasst att det gled igenom huden som en kniv i smör.
Långsamt sträckte vi ut händerna och bytte blod. Hennes hand var alldeles varm.
''Nu är det gjort.'' sa hon medan hon lindade om min hand. Det hade kommit fruktansvärt mycket blod.
''Jag känner mig... Lite konstig...'' sa jag när hon var klar med min hand, och började bandagera hennes vänsterhand.
''Det är okej. Skrämmer... Skrämmer blodet dig?'' frågade hon osäkert.
''Lite...'' sa jag och brast i gråt. Fast det var inte bara av blodrädsla. Lättade tårar blandades med de skrämda. Lättade för att det var över. Jag hade sett fram emot vårt blivande systerskap, men skrämts av tanken på blodet.
''Såja. Såja. Kom hit.'' sa hon och kramade om mig.
Kroppen kändes tung, som om jag hade dykt ner till hundra meters djup i havet och allt vatten pressades mot mig. Något mörkt började flyta ut i kanterna av mitt synfält. Men jag var säker, jag var ju med min syster.
''Fina, vackra Lissa. Sov nu. Sov, min syster.'' mumlade hon till mig.
Hon mumlade till mig ända tills jag svimmade av.
***
''Välkommen till nionyheterna. Femtonåriga Melissa Darcs försvann i fredags från sin och bästa vännen Casey Warth's trädkoja där de förväntas ha varit hela den eftermiddagen. Casey Warth är oförmögen att berätta något om vad som hänt i trädkojan, men vi har fått veta att Casey gått iväg vid en tidpunkt mellan 15.00 och 17.30 och kommit tillbaka och funnit att kojan varit tom. Ring polisen om ni ser en flicka som svarar på signalementet kort, kastanjebrunt, lockigt hår, bruna ögon och runt 150 centimeter lång. Vid sitt försvinnande hade hon jeans och en vit blus. Hennes föräldrar är desperata efter ledtrådar som kan leda till att hon hittas. Enligt föräldrar och nära vänner skulle Melissa aldrig rymma hemifrån. Än så länge har ingen lösensumma för den förmodat kidnappade Melissa kommit och allmänheten uppmanas att hålla utkik efter henne. Över till vädret.''

Susanne Darcs slog av teven. Hennes dotter var borta. Hennes ängel hade varit borta i två dagar. Mark Dracs slog armarna om sin fru.
''De hittar henne snart, ska du se.'' sa han lugnande och höll tillbaka sin egen rädsla.
Susanne föll ihop och grät mot sin makes tröja.
De visste inte att deras dotter skulle vara borta ett bra tag till.
***

AWESOME!!!!!!!!!

Jättebra!!! Jättecool story också!

Jättebra och spännande!

Så bra! Du skriver så fint och asdgjkl mer!