Den förtrollade Fjärilen

Titel: Den förtrollade fjärilen
Handling: Novellen handlar om Elfrida {Eli} som tvingats att flytta med sin tvillingsyster, Stephanie, sin lillasyster, Ally {Ally-cat} hennes mamma, Sanna och hennes mammas nya pojkvän, Erik.

Kapitel 1
Jag klev bistert ut ur i bilen, mamma sade alltid att man inte kunde undgå att le under så fina dagar som denna, men hon hade fel, näktergalarnas fågelkvitter och solens brännande ljus uppmuntrade inte mig alls. Jag kisade mot solen och stönade högt. På husets yttervägg så var det en tropisk klätterväxt som såg enormt gammal ut. Mamma, Erik och Stephanie gick in i det fallfärdiga huset. Ally var den ända som stannade kvar vid min sida. Hon höll bedjande upp sin lilla hand och jag greppade den och log. Hon log tillbaka så att man såg de små sockerbitarna i hennes mun som skulle föreställa tänder. Jag skrattade och hon stämde in med sitt klingande skratt. När jag skulle hjälpa Ally upp för det knarrande trappsteget föll Ally ned framstupa på de grönskande blommorna. Jag trodde att hon skulle gråta, men sedan kom jag på att till skillnad från andra barn så grät Ally aldrig.
-Eli, Eli, Eli! Titta, titta! En fjäril! Ally skrattade högt.
En vacker fjäril flög upp från marken och landade smidigt på min öppna hand. Jag bevakade den misstänksamt, men log ändå lite i mungipan. Jag hjälpte Ally upp och vi gick tillsammans in i huset. Fjärilen satt fortfarande i handen, orörlig. Ally sprang till mamma och de andra medan jag smög upp för trappan. Jag älskade Ally, men ibland vill man ju ha lite egentid.

Jag satte mig på en av de gråa flyttlådorna och stirrade surt ut genom fönstret. När jag tittade ned mot min handflata var fjärilen borta. Förvirrat gick jag ned igen, det var dags för middag. Det var tacos, min favoriträtt, jag brukade njuta av varje tugga lika mycket, men denna gång smakade varje tugga jord och ännu mer jord.

Jag hoppas att det betyder att jag ska skriva mer C:

Kapitel 2
Det var en mörk dörr framför mig omringad av eld, ett hjärtskärande skrik bedövade mina öron och en sotad hand med långa smutsiga naglar visades framför dörren, fingrarna spändes runt dörrhandtaget. Jag hade ingen aning om vad som skulle hända men om jag inte stoppade det kändes det som om någonting förskräckligt skulle hända. Fjärilen jag hade sätt tidigare under dagen fladdrade förbi.
-Eeeeliiii.....viskade en röst
-Eeeliiii.....

Skräckslaget slog jag upp ögonen, Allys lilla ansikte var otroligt nära mitt och hon skrattade sitt klingande skratt. Jag slappnade av och reste mig sömndrucket upp. Ally hade en en liten bricka i sina knubbiga händer och på brickan låg det frukost.
-Tack så mycket, Ally! Jag log mot henne och tuggade i mig ostmackan fort, jag svalde mjölken slet på mig en havsblå klänning och ett matchande diadem, jag satte slarvigt i fötterna i de vita ballerinaskorna och hoppade ned för trapporna. Idag skulle jag upptäcka de nya områden lite. Mina planer ändrades genast, en blixt hördes och jag märkte att det spöregnade ute. Jag stönade högt, upptäckandet fick visst bli någon annan gång.

Bra!!!!! Fortsätt!!

Jag skulle vilja fortsätta, om du kommenterar igen så skriver jag mer senare idag! Jag vill bara veta om du är inne ofta ;D

Jag är nästa inne varje dag!!! Jag älskar din novell!! Det ser ut som att du är lika mycket mangafan som jag!!

Ny läsare, jättebra! ^^

Ginny-Weasley Ja, P.s min favokaraktär är också Cho Chang ;D

Kapitel 3
-Elfrida, jag, Erik och Ally ska ut och handla i stan, det ligger tre timmar härifrån, vill du följa med?
-Nej, tack, mamma, muttrade jag och gick upp på mitt rum igen. Jag borde nog byta till lämpligare kläder, tänkte jag och satt på min tjocktröja och ett par jeans. När jag gick ned igen var alla borta, bra, då kunde jag utforska huset i alla fall. Först började jag med den ytterst vanliga utsidan av huset. Murgrönan växte tjock på stenväggarna. När ingen var i min närhet brukar jag alltid låtsas att jag är spion. Tyst som en mus tryckte jag mig mot väggen och kollade om kusten var klar. Klart den var, det närmaste huset härifrån var minst två till tre mil bort. En gren knäcktes och jag ryckte till. En liten ekorre hoppade upp i en ek och jag lutade av lättnad hela min tyngd mot stenväggen. Nej, det var inget speciellt med det här huset, det var bara ett gammalt tråkigt hus. Jag gick ned till matkällaren för att ta lite av mitt favoritbröd. Matkällaren var minimal. Jag knackade på väggarna för att se om det fanns en hemlig dörr, men det fanns det ju såklart inte. Med en tjock brödskiva i munnen gick jag upp igen. Tyst och stilla gick jag till vinden. Det var ingenting där förutom en stank av unket och damm. Jag blev snabbt uttråkad så jag gick till mammas och Eriks rum för att ta ett tuggummi. När jag gick in snubblade jag på dörrkarmen och föll framstupa ned på det smutsiga golvet. När jag skulle resa mig upp såg jag en lucka under sängen. Jag kravlade mig under den och tittade oförstående på luckan. Den var låst, någonstans här måste det finnas en nyckel. Jag kollade först bland mammas jacka och väska, men jag gav ganska fort upp. Det fanns ingen nyckel, luckan måste ha vart där i evigheter och någon måste ha tappat bort nyckeln. Besviket kollade jag i Eriks rock efter godis och där hittade jag nyckeln som passade till luckans nyckelhål. Varför den var i Eriks rock, fick jag veta senare.

Jättebra! ^^

Kapitel4
Spänt stoppade jag i nyckeln i nyckelhålet och vred om. Jag öppnade luckan och tittade ned i det svarta. Det måste vara en hemlig gång under deras säng! Eftersom jag var spion den dagen skulle jag vänta tills Ally kom hem och visa henne. Idag vas helt enkelt inte rätt tidpunkt att upptäcka i mörka gångar.

Det började skymma när de äntligen kom hem. Fullmånen lyste klar över huset och gjorde natten ljus som dagen. Jag kramade Ally glatt, och tänkte berätta för henne när hon gäspade stort. Det fick vänta tills imorgon. Jag lyfte upp Ally och bar henne till hennes säng. Själv gick jag upp till mitt rum och skrev i min dagbok:
"Kära dagbok, idag så hittade jag en hemlig lucka under mamma och Eriks säng! Jag misstänker att det är någon sorts hemlig gång där." Trött, gnuggade jag mig i ögonen och lade mig i sängen. Men det tog flera timmar innan jag somnade eftersom alla dessa tankar var i mitt huvud. Nu när jag tänkte på det, visste jag ingenting om Erik.



Förlåt att det var kort, men jag har fantasibrist för tillfället! Imorgon blir det mer!