Farväl

Innan jag slutade nian skulle vi skriva en framtidsbaserad uppsats. Jag blev väldigt nöjd med min och jag fick även betyget A i den. (Tack vare det A:t så höjde jag mitt betyg två snäpp.) Det är även en dystopi.

Så jag tänkte att jag kunde dela med mig den! Ni får gärna kommentera och ge kritik.

Jag vet inte om jag ska fortsätta att skriva på den eller om den ska sluta såhär.

-

"Farväl"

Ett knapprande från fönstret väckte mig. Det regnade fortfarande och det hade pågått i flera veckor. Jag suckade och reste mig upp och gick med hasande steg till fönstret. Utanför kunde jag se vattennivån stiga droppe för droppe. All mark låg under vatten och skulle man ut var man tvungen att ha väldigt höga vattenstövlar. Det var min sista dag på denna planet då jag skulle åka med den sista rymdfärjan till en främmande plats. Så jag skulle ta tillvara på denna dag för att säga adjö till allt.

När jag klädde på mig tänkte jag vilken tur jag hade som bodde mer vid det regniga klimatet. Ju närmre ekvatorn man kom desto varmare blev allt, mer än vad det var förr. Stora delar av den lilla mänskligheten som fanns kvar hade vandrat upp i bergen för att bo en bit från havet. Det var på grund att polarisarna höll på att smälta bort.

Jag öppnade ytterdörren och gick ner för trappan och ner till vattnet. Vattnet nådde mig nu till knäna. Men jag hade inte planerat att gå så långt. Jag ville bara gå till platser där jag hade lekt när jag var mindre för att det var de platser jag skulle sakna mest.

Den första platsen som dök upp i mitt huvud var skolgården. Det var ett tag sedan jag var där sist. När alla människor i vår stad fick reda på att vår stad skulle ligga under vatten inom ett år greps många av panik. Staden tömdes sedan snabbt på invånare. Detta gjorde att vi inte hade några lärare kvar. Men det skapade också ett annat problem för de som valde att stanna kvar. Brottsligheten blev större då alla ville ha pengar och mat. Eftersom vi inte hade bilar längre då oljan tog slut hade många cyklar.

Jag kom ihåg den dag då jag kom på min bäste vän när hen tog min cykel. Jag hade tänkt att stoppa hen men när jag såg skräcken i hens ögon hindrades jag. Men det var väl bra att den kunde komma till användning då jag och min familj skulle stanna.

En annan sak som jag tyckte var dåligt med att alla försvann var att jag blev ensam. Alla mina vänner försvann vilket gjorde att det inte fanns lika mycket att göra. Man märker inte vad man hade förens man blev av med det.

Jag hade varit djupt inne i mina tankar så jag märkte inte när jag lämnade skolgården för att gå till parken.

Förr var parken en mycket blomstrande plats sägs det. Dock föddes jag mycket sent och då under den tiden då tekniska prylar började ersätta allt. Förut var luften väldigt förorenad och alla växter hann inte omvandla all koldioxid till syre. Istället bytte man ut all växtlighet mot saker som nästan såg identiska ut. Men de sakerna fanns bara för att rena luften. De såg inte lika äkta ut, de växte aldrig och de förändrades aldrig mellan årstiderna.

Men letade man riktigt noga bland de falska buskarna kunde man hitta en riktig blomma eller två. Därför tyckte jag att parken var en lite mer spännande plats för det fanns riktigt liv där.

Jag har inte sett ett levande djur i verkligheten på flera år. Jag vet inte ens om jag har klappat ett djur någon gång i mitt liv. Det är sorgligt för att vi människor har valt att döda alla djuren i närheten. Eftersom vi ersatte mycket av växtligheten fanns det inte längre mat till djuren. Det fanns ju också stora djur, om de skulle bli hungriga skulle de tillslut ge sig på oss människor. Detta hände i många länder där de lät vilda farliga djur leva fritt. Ingen vågar ta sig till Afrika längre på grund av det. Sedan ligger stora delar av Afrika under vatten så det vore ändå ingen idé.

Jag undrar hur den andra planeten ser ut. Hoppas att det finns mycket växter och djur. När jag kommer dit ska jag komma på nya idéer med de andra som lyckades ta sig dit. Idéer om hur vi ska behandla den nya planet för att det inte ska sluta som vår hemplanet.

Jag lämnade parken och gick mot färjan. Min familj skulle redan vara där så jag behövde inte gå hem igen.

Det sista jag sa till min hemplanet innan jag steg på färjan var ”Farväl”.

Superbra!!!

Tack!!

Den var jättefin, förstår att du fick så bra betyg!
Förklaringarna (som vad som låg under vatten och vad som hänt med djuren och växterna) var bra och man förstod fastän de inte var så långa.
Om du ska skriva en fortsättning eller inte beror lite på, tycker jag. Jag tror att de flesta (inklusive jag) vill veta hur det är på den nya planeten men då måste du ju ha något att skriva om som ska hända på den nya planeten? Kanske bor det redan någon annan, människoliknande varelse där, eller något, vad vet jag?
Så, en fortsättning vore kul, om du har något att skriva om!

Tack för kritiken!

Jag låter den sluta såhär, annars vet jag inte hur jag ska sluta den om den ska fortsätta (då jag gillar att planera kapitlerna i förväg)

Varsågod!

Jag har sagt det förut och säger det igen Meeep, jag älskar verkligen hur du skriver!!! Den är väldigt fin precis som det redan sagts. Tror inte jag har något mer att tillägga. x)

Åh, tacktacktack!!! c: