Hunden. (Eller[b] Det Hemska[/b])

Här kommer jag med en ny novell! Men den här kommer vara annorlunda. Varken en ff, med jag-perspektiv, med mycket magi, eller med en människa som huvudperson. Det är en fristående berättelse, det är i tredje-person, det är nästan ingen magi, och det handlar om en hund. En speciell hund.

Namn: Hunden, eller Det Hemska.
språk: svenska
genre: jaa du... Svårt... Men lätt att förstå hur den kommer vara när man läser första delen.
kapitel: i dont know...
Huvudperson: Hunden. Man får först veta dess namn sedan senare i novellen
Rating: G för det mesta, inte direkt blod ock sånt. Kanske kuslig, så PG-7.
Övrigt: Nej, det är ingen rollspelsmall, det vet jag! XD men jag vill bara säga att det är är bland det bästa jag skrivit. Iaf första delen.
__________________________________________________
Hunden vaknade upp i husvagnen. Det tog ett tag innan den förstod var den var. Den var på ett läger. Hunden ogillade läger. Ett kyrkläger. Hunden avskydde kyrkläger.

Matte trodde bara att hunden ogillade läger för att det fanns en massa okända personer, och en massa ungar som bara ville klappa honom, om, och om igen. Men så var det inte. Det var på ett läger det hänt. Det hemska, som hunden inte ville tänka på. Matte trodde han glömt det. Men så var det inte.

Hunden hörde muller. Åska. Det var i åskan det hänt. Det hemska. Han kurade ihop sig i ett hörn. Inte ens hans favoritkudde kunde trösta honom. Det brukade den alltid göra. Men han hade aldrig varit med om en kväll, som påminde hunden så mycket om natten det hänt.
Det hemska.

Hunden märkte att det inte var kväll egentligen. Det var eftermiddag, det såg han på den konstiga runda manicken som han lyckas lära sig tyda. Matte visste inte det. Hunden ville inte att hon skulle veta. Hon skulle få folk att stirra på honom. Den smarta hunden, som kunde tyda märkliga manicker.

Det blev kvällsmat. Grillat, precis som kvällen det hänt. Ska allt vara samma? tänkte hunden. Han hoppades att en stor skillnad skulle komma. Kanske man inte grillade lök eller korv, för det var det man grillat när det hände.
__________________________________________________
Jaa ni... Nu har ni läst bland det bästa jag skrivit. Vill ni ha mer?
Vill ni veta vad det hemska är?
Kanske är jag så dålig att jag aldrig borde skrivit något överhuvud taget?
rycktes ni med?
Jaja, ni behöver inte svara på allt... men själv blev jag riktigt nöjd! nu ska jag inte bara prata på mer.

Hej då!!

Bra!!!

Tack! kommer inte skriva mer fören om... Kanske 3 läsare? Här kommer en rad taggningar:
Matilda weasley
HorseQueen
Ginny Weasley 100
frida longbottom
Lizzy.P27
Hanlio
Elzyii
Sofia Albuslover
Plorran
Liv_Weasley
KajsaRC2001
Bullen1
Oj! Det blev färre än jag tänkt... Men hoppas iaf 2 mer kommer och vill läsa.

Tack för taggningen!
*bevakar*

Har ett nytt kapitel på g. Grät nästan när jag skrev. :,(

SHIET VAD SPÄNNANDE LUNA!
Skitbra handling, älskar hundar också... Men den verkar verkligen sorglig.
Du är så himla duktig, tack för att du taggade mig, kommer helt klart läsa den här!!!
ÄLSKADE FÖRSTA KAPITLET NU VILLJAG BARA HA MERA.
När kommer det? DU ÄR AWESUME HJÄRTAT MITT ♥

Super!!! *Bevakar (såklart)*
Du skriver så fint och spännande berättelser ♥
DU ÄR GRYM! Längtar tills nästa kapitel kommer, det är säkert lika bra som det första

Ps. Tack för taggningen

Jätte bra! Nu vill jag verkligen veta vad det är som hände! Tack för att du taggade mig

Den här var väldigt spännande och annorlunda. Jag tycker synd om hunden men jag tycker att du har fångat dens själ väldigt bra, det är annorlunda att skriva om ett djur än om en människa. Jag gillar den!

Okej, nu kommer det. Men tack allihopa! Oj vad den blev populär! :O trodde den skulle få två bevakare...

Kapitel 1. Vad som faktiskt hände.

Men de gjorde de. Hunden ville tänka att det var en slump, men han visste att det inte var så. Han visste att det skulle hända igen. Han visste inte när, han visste inte hur. Men det skulle hända igen, det var han säker på.

På natten kunde inte hunden sova. Han tänkte. Tänkte på det hemska. Det hände när han var valp, han kunde knappt skälla. Men han minns. Minns det som om han sett det flera gånger. Vilket han gjort. Varenda natt åskan gick över honom såg han det. Inte skugglikt, inte suddigt, som hans andra minnen. Det var som om han såg det i en sån där fyrkantig sak med rörliga bilder i. Till sist föll han i orolig sömn, drömde om det. Det hemska.

Blixten. Regnet. De skulle springa bort. Mor gnydde. De sprang In i skogen. Mor följer inte med?! Hon ligger där. Hunden stannar. Försöker dra med henne. Det går inte. Gnyr till sin syster.
"Hjälp till!" Hon bryr sig inte. Han gnyr till alla de andra.
"Hjälp till!" De vill bara hjälpa sig själva.
Matte bär upp honom. Han tittar på mor. Hon skäller för sista gången.
"Jag kommer inte leva mer... Inget kan r..." Hon har förstått.
Hennes skall försvinner. Hunden vill ligga med sin mor, men matte bär honom längre och längre bort. Han kommer aldrig förlåta sina syskon för att de struntade i hundens mor.
Alvin fick men för livet den natten..
_____________________________________________________
Okej, det tog ett tag. Men jag har varit på stranden, ätit lunch, och så har datorn inte haft batteri. Bara så ni vet.